Kvällens besök hos våra vänner förlöpte relativt kolhydratsnålt ändå. Jag drack som planerat te men åt ett kex med socker, russin och havre, förmodligen vetemjöl plus en liten 4 x 2 cm bit pizza (bitarna var skurna som småplock, det var inte jag som var så petig). Kexet var jättegott och pizzan var supergod! Ändå var jag långt ifrån att trilla dit och börja häva i mig okontrollerde mängder.

Något att skryta med var i alla fall att jag och den kvinnliga delen av vårt kompispar var ute på en rask promenad. Verkligen välbehövligt! Och jag tycker att jag trots min obefintliga träning hängde med rätt bra. Det är så mycket lättare att gå då man kan gå och babbla med någon! Så tyckte jag inte förr, faktiskt. Jag gillade att gå ensam och höll bra tempo ändå.

Väl hemkommen från våra kompisar märkte jag att jag faktiskt kände mig hungrig! Det är första gången sedan i söndags som jag känt ordentlig hunger. Nu vet jag förstås inte om hungerkänslan kom sig av sug efter mer kolhydrater som följd av kexet och pizzan, eller om det var den raska promenaden som fick till hungerkänslorna.

Hur som helst åt jag tre skivor chèvre hemma. Det var faktiskt tänkt att jag skulle dricka upp en kvarbliven vinslatt också, men det konstiga var att jag inte kunde få ner vinet. Det har stått öppnat sedan i går, men med kork på. Jag kan inte klaga på att det smakade surt eller konstigt på något sätt och maken drack det utan att blinka, men jag kunde inte förmå mig att dricka mer än två klunkar. Man ska väl lyssna på sin kropp och i kväll sa den chèvre, men inget vin.

Min kropp skriker också "Jag älskar bacon!", men jag vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig till det. Ska jag utgå från att det finns något i bacon som min kropp behöver extra mycket av, eller ska jag utgå från att min kropp bara vill leva rövare med omåttliga mängder bacon nu då det äntligen är något jag tycker är ok att äta efter att ha varit tveksam till det en längre tid? Jag hade förstått det hela bättre om det hade handlat om en baconsort med glukos i, men något sådant finns i alla fall inte på innehållsförteckningen. Å andra sidan kan det handla om mitt vanliga sug efter kombinationen fett och salt, bara det att kolhydrater alltid varit inblandade i det fetsalta tidigare (läs: chips!).

Nåväl, tillbaka till det här med att jag kände mig hungrig i kväll. Tre skivor chèvre och ett glas vatten räckte alltså för att stilla min hunger. Hur är det möjligt? Uppenbarligen är det inte volym utan energitäthet, eller vad det nu kan heta, som ger mättnad. Eller?

I vanliga fall hade jag ätit samma mängd chèvre men tillsammans med ljusa kex och eventuellt ett glas äppeljuice blandat med vatten. Efter det hade jag antagligen inte tackat nej till något annat om maken hade föreslagit t.ex. glass, choklad eller liknande framför tv:n. Choklad förresten?! My God, vi har fortfarande tre kakor mörk choklad i skåpet! Orörda och bortglömda! Hur är det möjligt? Vad är det här för märklig diet egentligen, man blir tydligen helt personlighetsförändrar av den!

På tal om något helt annat så undergår jag en annan "diet" vid sidan av LCHF, dock av ett annat slag. I min blogg övar jag mig nämligen också i att skriva utan smileys, dvs. på det gamla hederliga sättet där man får hoppas, förutsätta och lita på att läsaren utgående från sammanhanget kan avgöra om man är allvarlig, ironisk eller kanske håller på att gråta ögonen ur sig.