Blä, vad konstigt jag mådde i morse! Jag måste göra lite efterforskningar på det här, det kan hända att det är så här man mår då kroppen ställer om sig från att leva på kolhydrater till att leva på fett... eller vad det nu är som sker.

Min frukost bestående av turkisk yoghurt med valnötter, solrosfrön och pumpkärnor på var inte det minsta lockande och jag kunde bara äta halva portionen. Jag kände mig liksom mätt och mer sugen på något lättare (läs: antagligen något med mer kolhydrater och mindre fett). Inte förrän vid lunchtid kände jag hunger trots min "magra" frukost.

Kors i taket blev det i alla fall i morse eftersom jag vägde mig. Jag glömde väga mig före frukost så det fick bli efter min halva portion yoghurt då. Vågen visade 61,9. Eeeeeh? Ok, min digitala våg är en aning opålitlig eftersom våra barn har behagat blöta ner den ett antal gånger, men den har visat 63,5 väldigt länge nu. Gissa om jag kollade fler än en gång, sparkade runt den stackars vågen på badrumsgolvet för att utröna om golvets lutning mot duschbrunnen kanske inverkar på vilken vikt den visar.

Det är förstås helt osannolikt att jag skulle ha tappat 1,5 kg fett på två dagar, alltså måste det väl vara vätska jag tappat. Och är det i så fall bra eller dåligt? Är det här en övergångsfas medan kroppen ställer om sig och betyder det då att vätskan kommer tillbaka så att jag går upp dessa kilon igen? Så måste det väl vara...

Att ta reda på just nu är alltså
1. Är det vanligt att må konstigt och lite illa i början?
2. Tappar man vätska i början och om ja, kommer den tillbaka sedan?

Det kan bli en riktigt lärorik resa det här!