I dag har mina föräldrar varit här. Jag, barnen och deras mormor gick en sväng på stan och såklart meddelade dottern att hennes mage kändes så hungrig. Hennes mage känns ofta jättehungrig då vi går förbi ett café.
Mormor ville såklart bjuda barnbarnen på något gott, hon vet att vi annars är ganska restriktiva med bullar och sådant till barnen. Treåringen har t.ex. inte börjat äta godis än, även om hon har smakat choklad några gånger.
Bullarna var mjuka och färska men det gick förvånansvärt bra att avstå. Jag hade på sin höjd kunnat tänka mig lite mineralvatten, men eftersom det lilla caféet inte hade något sådant nöjde jag mig med att se på då de andra mumsade i sig. Det gick ingen nöd på mig, jag hade ätit fyra skivor bacon och ett stekt ägg på morgonen, två timmar tidigare och var inte alls hungrig.
Under vår vandring i diverse butiker märkte jag hur jättevarm jag blev. Jag var t.o.m. tvungen att ta av mig jackan i en affär för jag blev så himla varm! Hemma går jag också omkring och är varm för jämnan, trots att jag har på mig en supertunn tröja som jag alltid brukar ha någonting ovanpå eftersom jag annars fryser. Inget utom min kost har förändrats så det måste väl bero på den då.
På eftermiddagen fikade vi alla här hemma, skorpor och kex på bordet. Det kändes lite småsurt att bara dricka en mugg med ½ dl kaffe, ½ dl fet mjölk och 1/3 dl grädde, men efteråt kände jag ju att det var alldeles tillräckligt, trots att jag misstänker att lunchen på hargryta, sallad och blomkål med smör blev aningen för mager.
I kväll är vi bortbjudna till goda vänner och jag tror att det här kommer att innebära kolhydratintag för min del. Ska i alla fall begränsa mig till lite och t.ex. begära te i stället för saft som jag brukar dricka hos dem. Det ska bli intressant att se hur jag reagerar på sockret. Jag kanske får världens reaktion, antingen med sockerfylla eller så med stora problem att fortsätta med LCHF i morgon.
Apropå socker så har jag glömt att skriva ner en fördel jag hoppas kunna uppnå med LCHF: Jag vill svälta ut candidadsvampen som jag misstänker härjar ganska fritt i min kropp. Det har funnits tecken på det, men eftersom det inte har känts så allvarligt har jag valt att blunda för det och tänka att jag får göra något åt det sen då livet är mindre hektiskt (yeah right!). Lika bra att få candidan under kontroll nu då!
torsdag 4 mars 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar